När man är kär
Varje varelse utom den kvinna man älskar
verkar vara en onödig varelse i skapelsen.
Man ångrar att man redan kastat stycken av sitt hjärta åt andra
kvinnor, och man skymtar inte ens möjligheten,
att trycka en annan hand än den som man håller i sina.
Hjärnan tillåter varken arbete eller minnen,
ingenting överhuvudtaget som kan distrahera den
från den enda tanke man ständigt erbjuder den.
Varje dag finner man hos sin älskarinna en ny charm, någon okänd vällust.
Tillvaron är inte längre något annat än det upprepade tillfredställandet av ett ständigt begär,
själen är bara den vestal, vars uppgift det är att hålla kärlekens heliga låga vid liv.
verkar vara en onödig varelse i skapelsen.
Man ångrar att man redan kastat stycken av sitt hjärta åt andra
kvinnor, och man skymtar inte ens möjligheten,
att trycka en annan hand än den som man håller i sina.
Hjärnan tillåter varken arbete eller minnen,
ingenting överhuvudtaget som kan distrahera den
från den enda tanke man ständigt erbjuder den.
Varje dag finner man hos sin älskarinna en ny charm, någon okänd vällust.
Tillvaron är inte längre något annat än det upprepade tillfredställandet av ett ständigt begär,
själen är bara den vestal, vars uppgift det är att hålla kärlekens heliga låga vid liv.
Kommentarer
Trackback
