the restless heart, the promised land

Bilden säger ungefär allt om hur Axels och min bakisdag såg ut

Min hjärnas inaktivitet resulterar i att bloggen också ser lite tom ut.
+mycket annat.

:D

Varje varelse utom den kvinna man älskar
verkar vara en onödig varelse i skapelsen.
Man ångrar att man redan kastat stycken av sitt hjärta åt andra
kvinnor, och man skymtar inte ens möjligheten,
att trycka en annan hand än den som man håller i sina.
Hjärnan tillåter varken arbete eller minnen,
ingenting överhuvudtaget som kan distrahera den
från den enda tanke man ständigt erbjuder den.
Varje dag finner man hos sin älskarinna en ny charm, någon okänd vällust.
Tillvaron är inte längre något annat än det upprepade tillfredställandet av ett ständigt begär,
själen är bara den vestal, vars uppgift det är att hålla kärlekens heliga låga vid liv.

Inatt är det någon som har hyvlat bort en den av den lysande osten i himlen.

Jag tänkte berätta om hur hungrig jag är. Det kurrar, morrar, vrålar.
Och jag mår illa av hunger. Nog om det.
Imorgon kommer Axel, hurra. Har saknat honom, saknar.
Ska krama så han inte kan andas.


Chokladsojamjölk hade ju varit gott nu.

Snart kan man sitta såhär:

Och dricka kaffe på balkongen!
Röka vattenpipa, sitta i gräsmattor. Åh.

När jag vaknade och inte riktigt tittat ut genom fönstret, jag ba Uhuh, SOL!


Sen ba, aha.. snö..


Tänkte gå till syo och sånt ändå. Men jag flög nästan iväg.
Så jag gick till mamma istället. Och stormen hade gjort mig såhär fin.