the restless heart, the promised land

Japp, igår var vi sådär typiska.
När vi for in till Göteborg för att köpa strumpebösser till mig.
De jag ville ha fanns inte, så jag stod jättelänge med beslutsångest över vilka jag
skulle välja istället. jag har svårt att lita på strumpbyxor, de är alltid för korta.
Så jag tycker inte om de jag inte är van vid, är sällan öppen för nya förslag.
Axel stod vid sidan om och suckade, med orden "Taa några baraaa!".
Stackars. Han hade ont i ryggen och så, men ville ändå att jag skulle komma
hem med några par strumpbyxor. Bäst är han.

Men nu sitter jag och lyssnar på Winnerbäst, ser konstig ut och dricker
jättegott rött te ur min ljuvliga röda kopp jag fick av Axel i förrgår. Puss.



Axel jobbar ju, så jag har lite tråkigt och kan inte kramas.
Ska se på film nu, mm. Men kan inte bestämma mig för vilken.
Jaja, adieu!